Funderar mycket på det här med avel. Mitt ansvar som uppfödare. Hur många har en sund avelsplan? Hur många tänker långsiktigt?
Man ser valpar till salu i tidningar, på nätet, på kennelhemsidor och SKK's registreringar visar på tusentals valpar varje år. Var tar alla dessa valpar vägen? Vad får de för liv? Hur förvaltas de olika rasernas egenskaper?
När jag ansökte om mitt kennelprefix 2006 fanns en klar bild av hur jag ville bedriva min avel. Jag startade upp med cockerspaniel men när jag i sökandet efter en lämplig hane till min tik hittade EN som uppfyllde mina krav (cockern är en till antalet stor ras)så valde jag att inte föda upp cocker. Många tyckte att jag var knasig men jag ville inte frångå min avelsplan.
Idag 2011 har det ännu inte fötts någon kull hos oss. Vi har ingen brådska, känner ingen panik att förse världen med valpar... Vi har idag två hundraser, Jämthundar som är en renodlad älghund och Bracco Italiano som är en stående fågelhund. Dessa hundar SKA jaga! Visst kan och bör de meriteras på andra vis men som uppfödare med en vilja att förvalta och föra raserna framåt så ska de brukas i praktisk jakt eller åtminstone provas. Detta vill vi förvalta, känns ganska självklart att om man har jakthundar då jagar man (vill man bara springa vänstervarv kan man skaffa en ras som passar till det), man jobbar inte mot det. Tyvärr tänker inte alla så. Vilket i slutändan försätter raserna i diverse problem.
Vi har planerat för valpar men naturen har velat annat och det kan inte hjälpas, så är det. Vi har hundar som uppfyller våra krav och hundar vi jobbar med för att komma dit vi vill.
//Jenny
